IT utveckling

Jag har fortsatt spåna lite på hur man får med alla på IT-tåget. Bland annat har jag börjat läsa Skolverkets rapport om It-användning och it-kompetens i skolan. Där står bland annat att elevernas datoranvändning i skolan fortfarande är centrerat till att söka information samt att göra skrivuppgifter. Det är få pedagoger som vet hur de ska implementera it i övriga ämnen. Till exempel är det få elever som använder datorn vid matematikundervisningen eller naturkunskapsundervisningen.

I måndags satt jag och en av mina rektorer och pratade lite vid tio-rasten. Jag nämnde att jag hade en del idéer och hon blev genast nyfiken på att veta mer. Det var bra, det tvingade mig att sätta mig ner och börja bena bland idéer och lösa tankar. Gjorde följande bild för att illustrera en början.

kompentensutvecklingsbrainstorm_it

 

Hur gör ni för att få in it-tänket i fler ämnen? Jag är även intresserad av att få komma på besök till någon som känner att man utvecklat ett bra och fungerade sätt att arbeta pedagogiskt med it.

20130205-144845.jpg

”…IKT–pedagogik handlar likväl om hur man i den klassiska undervisningssituationen nyttjar olika media för att förtydliga och underlätta förmedlandet av information.”

Elin på bloggen Kreativpedagogik.nu

”det är jag som coachar, handleder och inspirerar lärare att använda IKT (informations- och kommunikationsteknik) i sin undervisning. Jag ska visa upp möjligheterna med fokus på tillgänglighet och måluppfyllelse.”

Emil på bloggen emiljansson.se

Att kunna

Jag har tröttnat på elever som säger ”Jag kan inte!”. Det är få människor som kan något första gången, andra gången eller ens tjugofemte gången. En del saker är lättare att kunna och andra saker behöver man träna på gång efter gång. Därför har jag myntat ett begrepp som gäller i klassrummet:

Om jag inte kan så kan jag lära mig.


Detta hjälper eleverna att förstå att det är helt ok att inte kunna, att jag inte förväntar mig att de ska kunna första gången utan att vi ska lära oss tillsammans. En annan sak att komma ihåg är:

Barn vill när dom kan.


20120904-195046.jpg

Dagen D

Så kom den då, sista dagen av sommarlovet. 7 veckor har visslat förbi i en enorm hastighet. När ska jag hinna reflektera? Jag vägrar bli en sådan person som sitter på ålderns höst och reflekterar över mitt liv och ångrar och funderar på vad jag kunnat göra annorlunda. Det gäller mitt arbetsliv också. Jag avslutade min vårtermin (läs föregående inlägg) med en reflektion. Under sommaren har jag kommit fram till att det är något jag behöver göra oftare. Genom reflektion så når jag förändring. Då kan jag inte se tillbaka och säga ”om jag bara gjort så”. Genom reflektion har jag möjlighet att förändra under resans gång. Om jag reflekterar, utvärderar, gör om och gör igen under resans gång så kan jag inte säga ”om jag bara gjort så”. För om jag gör allt detta under resans gång så har jag prövat alla möjligheter under en kortare tid och kanske på så sätt hittat en metod som fungerar för mig.

”Våga misslyckas, ofta och billigt.”
Så sa en av optimistkonsulterna på startdagen. Våga misslyckas, ofta och billigt. Behöver inte handla om pengar. I mitt yrke satsar jag inte pengar, jag satsar energi och av mig själv. Det gör det ännu viktigare att misslyckas billigt så jag inte satsar för mycket av mig själv i något som inte ger mig (eller min omgivning) något.

”Sluta såga sågspån.”
Ja det var ett citat från optimistkonsult nummer 2 denna startdag. Att såga sågspån är att älta gammalt. Gör inte det. I mitt yrke är att såga sågspån samma sak som att klappa någon på huvudet och säga ”ja men det har nu inte fungerat de senaste 13 åren men du lär dig snart du också.”. Det får man inga nya idéer på. Genom att lita på någon och att tro på någon så låter man den personen lyckas, och skulle personen falla så faller personen tryggt i att folk litar på en.

Sen har vi berättelsen om Everybody, Somebody, Anybody och Nobody.

There was an important job to be done
and Everybody was sure that Somebody would do it.
Anybody could have done it, but Nobody did it.
Somebody got angry about that because it was Everybody’s job.
Everybody thought that Anybody could do it,
but Nobody realized that Everybody wouldn’t do it.
It ended up that Everybody blamed Somebody
when Nobody did what Anybody could have done.

Skyll inte på någon annan där du själv har en del. Jag hade tänkt jobba som lärare fram till min pension, det kommer jag aldrig orka göra genom att skylla på någon annan eller stå bredvid och såga sågspån.

20120813-151422.jpg

Reflektion

Läsåret 11/12 går mot sitt slut. Eleverna fick sommarlov i torsdags och jag går på sommarlov på onsdag. Jag avslutar tyvärr mitt läsår lite tråkigt. En tryckande känsla över struphuvudet och en inneboende stress visar på att jag kanske satsat lite för hårt detta läsår.

Jag har verkligen fått den bästa första arbetsplatsen man kan få. Jag trivs med mina kollegor, med eleverna och med mina uppgifter. Jag har fått jobba nära en kollega med mycket erfarenhet och jag har verkligen försökt lära mig mycket. Lyssnat men också kommit med egna idéer och förslag. Tankar som min kollega hörsammat och velat satsa på.

När läsåret började hade jag många tankar och visioner om hur jag ville jobba och om hur jag tänkte mig undervisningens gång. Men med alla jobb som involverar levande personer så blir inget som man tänkt det. Vi har fått ändra, tänka om, utvärdera och i vissa situationer uppmuntra varandra till att fortsätta försöka. Det har varit glädje, tårar, stunder av uppfyllelse och stunder av vad som känts som nederlag. I allt detta så har arbetslaget stått. Man är aldrig ensam pedagog. Man har alltid kollegor som hejar på och uppmuntrar och fångar upp när det inte blir som man tänkt.

Idag har vi utvärderat vårt arbete under läsåret och vi var överens om att vi känner oss som ett team. Att vi kan bolla idéer med varandra. Vi tycker också att detta avspeglas på våra elever. De har blivit ett tryggt gäng trots (eller tack vare) sina olikhet.

En vän till mig fick en gång en fråga av sin matematiklärare:
”Hur många hörn har en cirkel?”
Svaret är oändligt många. Vårt arbetslag är en cirkel, varje hörn behövs för att bilda en helhet.

Fröken Hanna tar semester nu, men vi ses i augusti.

Fredagstankar

Detta har varit en kort vecka. Nyss var det ju måndag… Eller ja då var vi ju lediga och så även på tisdagen. Men i onsdags var vi igång igen. Denna veckan har jag verkligen tänkt på hur jag uttrycker mig när jag berömmer mina elever. Vad är det egentligen jag berömmer? Eleverna är fantastiska personer som – liksom alla andra människor – tokigt ibland. Jag har alltid varit noga med att säga att jag inte tycker illa om eleven som person men dock det eleven gjort. Det samma har jag nu börjat tänka med beröm. Fast i termen, det är inte vad eleven gör jag berömmer utan hur eleven gör.

Idag har bi haft bild. Ett ämne som eleverna har delade känslor kring. Jag funderade således på hur vi på bästa sätt skulle genomföra uppgiften. Det var tre moment, vi skulle görs ett hjärta på tre olika sätt. Men så tänkte jag, att hjärtan det kanske alla inte vill rita. De måste få välja själva. Fast det är en lite för öppen fråga och om jag då ger förslag så kommer de ändå ta mina förslag. Nej, jag bestämde att hjärtan skulle det bli och jag skulle inte göra mallar i förväg. Jag hade inte behövt oroa mig. Eleverna löste uppgiften galant och var mycket noga och kämpade på med sina hjärtan för att de skulle bli precis så fina som hjärtan är.

Under tiden eleverna kämpade med sina hjärtan, kämpade jag på min formativa formulering.
”Vad bra ni jobbar.”
”Det är så kul att se att ni är så noga.”
”Vad fina de två färgerna blev ihop, det har inte jag tänkt på innan.”

Kan ju bara konstatera att det är kul att utvecklas och lära nytt, tänka till.

Tänk om jag kunde få lite formativ bedömning.
”Jag ser att du försöker Hanna, du använder ett arbetssätt som jag inte tänkt på innan men det fungerar ju!”