BETT – reflektioner

Jag är hemma nu. Kom hem i söndags kväll och det känns lite som att jag somnade direkt och inte vaknade förrän i morse. Till största del beror det på att gårdagen är försvunnen i feberyra och sömn. En influensa jag fick i fredags men som jag kämpade mig igenom med hjälp av Alvedon och skratt.

BETT innebar många intryck. Jag kommer hem inspirerad men kan säga att SETT bjöd (enligt mig) på bättre seminarium. De seminarium jag var anmäld på från början är jag nöjd med, de gav mig mycket. Men de seminarium jag besökte på mässan och i deras regi var si så där.

Fredag förmiddag var jag på ett skandinaviskt seminarium där tre olika projekt från Norge, Sverige och Danmark. Från Norge kom fyra gymnasieelever som går på Nordahl Grieg Videregående Skole utanför Bergen. Skolan är en transparent skola på olika sätt, bland annat genom att det i skolan är glasväggar. Kontor och klassrum är alla byggda med glasväggar för att få ett öppnare klimat. De är en medialitterat skola som jobbar med dataspel, skriver uppsatser i Google docs där kamrater och lärare direkt kan gå in och ge feedback på texten. De har bytt papper mot datorer.

Från Sandviken kom personal från Murgårdsskolan och berättade kring arbetet om 1-1. Deras titel var On to one to everyone. Alla är administratörer på sin dator för att kunna installera det man har behov av i sin inlärning. Tanken är att lära från varandra och tillsammans med varandra. Det som fascinerade mig är att de har valt att inte spärra några sidor eller sökord utan istället satsar de på föräldrautbildning och samtal kring internetsäkerhet.

Tredje skolan var en skola från Odder i Danmark, en skola som jag vet att Center för skolutveckling i Göteborg varit och besökt. På skolan i Odder satte man sig ner och funderade kring vad man ville ha för typ av skola och vad man vill att eleverna ska lära sig. De såg över den tekniska utrustning som fanns på skolan och bestämde sig för iPad eftersom den kritik datorerna fått var att det var tidskrävande att starta och logga in på. Något man sett på kort tid är att pojkars studieresultat har förbättrats.

På lördag förmiddag var jag och lyssnade till Hans Renman som är VD för Tänk Om. Hans föreläsning cirkulerade mycket kring skolans plats i samhället och vad skolan skulle kunna vara. Han menade att skolan är en av få stillasittande organisationer som ibland är sin egen bromskloss. Han pratade om att vi kommer att utbilda oss för flera olika jobb samtidigt, man kommer vilja byta yrke fler gånger och att utbildningen därför måste grunda sig i detta. Vi behöver fundera kring vår egen roll i förändringen, vad krävs av mig som ledare/pedagog att komma till målet och vad ska vi göra med de som inte har engagemanget eller som inte vill? Han menade också att skolan är lite märklig på det sättet, för har man kollegor som inte vill eller känner sig engagerade så säger man helt enkelt ”bry er inte om Inga/Kjell-Åke/Maja-Lisa” och så kör man på ändå. I vilket annat företag skulle en person som inte följer arbetsplatsens vision få vara kvar? Vi måste också satsa mer på kollegial feedback, precis som vi ger våra elever det så ska vi få möjlighet till det. Vad har jag gjort bra och vad kan jag utveckla. Sedan måste jag som pedagog känna att jag har en bra ledare som ser till att jag håller mig inom det som är mitt uppdrag. En ledare som också ger mig feedback och frågar mig vad jag behöver för att utvecklas. Han pekade också på något som jag tycker är viktigt att tänka på, vi kan stoppa in all världens teknik i våra skolor men det är inte tekniken som ger studieresultat. Vi måste använda tekniken på ett smart sätt. Tekniken är en väg till framgång på samma sätt som våra läroböcker är en väg till framgång.

Så mina tankar efter denna mässa ska jag försöka samla till en projektbeskrivning och den beskrivningen kommer ni få ta del av när den har mer än börjat ta form.

Jag vill också tacka alla mina medresenärer som jag hade så trevligt ihop med! Min kollega blev ju oturligt nog sjuk precis när han skulle åka och blev tyvärr kvar i Sverige och jag reste således ensam från min skola. Men jag har nätverkat och träffat härliga människor ifrån hela Göteborg och jag hoppas få bygga vidare på dessa relationer.

20130205-144845.jpg

Reflektion

Läsåret 11/12 går mot sitt slut. Eleverna fick sommarlov i torsdags och jag går på sommarlov på onsdag. Jag avslutar tyvärr mitt läsår lite tråkigt. En tryckande känsla över struphuvudet och en inneboende stress visar på att jag kanske satsat lite för hårt detta läsår.

Jag har verkligen fått den bästa första arbetsplatsen man kan få. Jag trivs med mina kollegor, med eleverna och med mina uppgifter. Jag har fått jobba nära en kollega med mycket erfarenhet och jag har verkligen försökt lära mig mycket. Lyssnat men också kommit med egna idéer och förslag. Tankar som min kollega hörsammat och velat satsa på.

När läsåret började hade jag många tankar och visioner om hur jag ville jobba och om hur jag tänkte mig undervisningens gång. Men med alla jobb som involverar levande personer så blir inget som man tänkt det. Vi har fått ändra, tänka om, utvärdera och i vissa situationer uppmuntra varandra till att fortsätta försöka. Det har varit glädje, tårar, stunder av uppfyllelse och stunder av vad som känts som nederlag. I allt detta så har arbetslaget stått. Man är aldrig ensam pedagog. Man har alltid kollegor som hejar på och uppmuntrar och fångar upp när det inte blir som man tänkt.

Idag har vi utvärderat vårt arbete under läsåret och vi var överens om att vi känner oss som ett team. Att vi kan bolla idéer med varandra. Vi tycker också att detta avspeglas på våra elever. De har blivit ett tryggt gäng trots (eller tack vare) sina olikhet.

En vän till mig fick en gång en fråga av sin matematiklärare:
”Hur många hörn har en cirkel?”
Svaret är oändligt många. Vårt arbetslag är en cirkel, varje hörn behövs för att bilda en helhet.

Fröken Hanna tar semester nu, men vi ses i augusti.