Efterlysning!

Vi planerar ett tema under namnet Tidslinje – från iStid till iPhone. Är det någon av er som läser bloggen som har tips och idéer på inslag?

Vi ska göra nedstamp i:

Big Bang
Dinosaurierna
Istiden
Stenåldern
Bronsåldern
Järnåldern
År 0
Vikingatiden
Medeltiden
Stormaktstiden
Nutiden

Förslag på material?

Annonser

Skolstart

Jag minns min första skoldag. Det är inget fullständigt minne men jag minns känslan av den. Bilder av den har jag eftersom min pappa följde mig och några av mina kamrater från dörr till dörr med kameran i högsta hugg. Bilder har jag men jag minns även känslan. Det var nämligen samma känsla som jag alltid fick kvällen före min födelsedag och kvällen innan julafton. Den underbart härliga men samtidigt lite läskiga känslan av förväntan. Att jag visste att något skulle hända men inte hur det skulle kännas så det liksom kändes allt på en gång. Den färdigpackade ryggsäcken stod klar och bara väntade. Nyinköpta pennor luktade fortfarande affär. Fint bokpapper låg fortfarande i sin rulle. Hela luften vibrerade av förväntan.

Förra året hade jag samma känsla igen. Fast den gången var det inte för att jag skulle börja första klass, den gången var det för att jag skulle få min första klass. Lukten av förväntan låg tät då också. Min väska var packad, pennorna vässade och schemat lagt. Tomma stod stolarna i klassrummet och väntade på att bli skrapade mot golvet.

Ett år har gått. Återigen är dan före dan här. Jag kan inte låta bli att få en pirrande känsla i kroppen. En känsla av spänd förväntan. För jag vet vad som väntar men kan inte riktigt sätta fingret på hur det kommer att bli. Det är samma elever nu som för ett år sen, fast ett år äldre och ett år annorlunda.

Jag har packat min väska, den står och väntar vid dörren. I klassrummet är pennorna vässade och papperna ordnade. Nu fattas bara eleverna som med sin lust och glädje ska få inspirera mig och mina kollegor ett helt läsår.

Trumvirvel. Slå upp portarna och låt första akten börja!

20120820-224844.jpg

Dagen D

Så kom den då, sista dagen av sommarlovet. 7 veckor har visslat förbi i en enorm hastighet. När ska jag hinna reflektera? Jag vägrar bli en sådan person som sitter på ålderns höst och reflekterar över mitt liv och ångrar och funderar på vad jag kunnat göra annorlunda. Det gäller mitt arbetsliv också. Jag avslutade min vårtermin (läs föregående inlägg) med en reflektion. Under sommaren har jag kommit fram till att det är något jag behöver göra oftare. Genom reflektion så når jag förändring. Då kan jag inte se tillbaka och säga ”om jag bara gjort så”. Genom reflektion har jag möjlighet att förändra under resans gång. Om jag reflekterar, utvärderar, gör om och gör igen under resans gång så kan jag inte säga ”om jag bara gjort så”. För om jag gör allt detta under resans gång så har jag prövat alla möjligheter under en kortare tid och kanske på så sätt hittat en metod som fungerar för mig.

”Våga misslyckas, ofta och billigt.”
Så sa en av optimistkonsulterna på startdagen. Våga misslyckas, ofta och billigt. Behöver inte handla om pengar. I mitt yrke satsar jag inte pengar, jag satsar energi och av mig själv. Det gör det ännu viktigare att misslyckas billigt så jag inte satsar för mycket av mig själv i något som inte ger mig (eller min omgivning) något.

”Sluta såga sågspån.”
Ja det var ett citat från optimistkonsult nummer 2 denna startdag. Att såga sågspån är att älta gammalt. Gör inte det. I mitt yrke är att såga sågspån samma sak som att klappa någon på huvudet och säga ”ja men det har nu inte fungerat de senaste 13 åren men du lär dig snart du också.”. Det får man inga nya idéer på. Genom att lita på någon och att tro på någon så låter man den personen lyckas, och skulle personen falla så faller personen tryggt i att folk litar på en.

Sen har vi berättelsen om Everybody, Somebody, Anybody och Nobody.

There was an important job to be done
and Everybody was sure that Somebody would do it.
Anybody could have done it, but Nobody did it.
Somebody got angry about that because it was Everybody’s job.
Everybody thought that Anybody could do it,
but Nobody realized that Everybody wouldn’t do it.
It ended up that Everybody blamed Somebody
when Nobody did what Anybody could have done.

Skyll inte på någon annan där du själv har en del. Jag hade tänkt jobba som lärare fram till min pension, det kommer jag aldrig orka göra genom att skylla på någon annan eller stå bredvid och såga sågspån.

20120813-151422.jpg